Köyliö

Sanojen ja nimien alkuperä

Köyliö

ViestiKirjoittaja putkonen » 17 Touko 2015 18:33

Paikannimestä Köyliö ja sen alkuperästä on täällä jo monella eri osastolla käyty keskustelua.Mikko K. Heikkilä: Bidrag till Fennoskandiens språkliga förhistoria i tid och rum sisältää mielenkiintoista tietoa mm. Köyliö-sanan allkuperästä. s.177-180. Saamelaisperäisiksi on mainittu ainakin Köyliö, Ilmiinjärvi, Ilmiönsuo, Elijärvi, Raasinkorpi, Tohtuanjärvi ja Ehtamo.

"Kyllä kierrän Kiulon järven, ymmärrän koveron joen."

Jag påstår att den svenska formen Kjulo av det finska ortnamnet Köyliö är
mycket beviskraftig med tanke på ärendet. Ordet Kjulos ljuddräkt visar att
namnet lånades till ett tidigt stadium av svenska språket, medan namnet
Köyliö ännu hade formen *Keyliö158, därför att Köyliö skulle ha blivit **Kölo
i (forn)svenskan (jfr Schalin under utgivning). Ifall namnet hade lånats till
tidig urnordiska (ca 200–500 e.Kr.) eller t.o.m. ännu tidigare, skulle inlånandet
ha resulterat i surfin. *Keyliö –> turnord. **Keulijō > urnord. **Kiulijō >
sv. **Kyl (jfr Schalin under utgivning). Ifall namnet hade lånats till
senurnordiska (ca 500–800 e.Kr.), skulle Kjulo nu heta (ffin. *Keyliö –>
surnord. **Keylo > rsv. **Köylo >) sv. **Kölo. Namnet Kjulo bör ha uppstått
så här: ffin. *Keyliö –> fsv. *Kiulo [kiulo]159 > sv. Kjulo [tšʉ:lo] (jfr Schalin
2008a: 418). De äldsta skriftliga beläggen för Kjulo är Tiuhla [tšu:la] från
år 1365 (jfr Kiuhlo [tšu:lo] från år 1629), Kiula från år 1368 samt Kiulo och
Kiulæ från år 1392 (Huldén 2001: 430; Waldenström 2005: 18; SPNK 2007:
212–213).
Varför har då inlandssocknen Kjulo överhuvudtaget ett svenskt namn, för
grannsocknen Eura heter ju inte **Juro eller dylikt på svenska (jfr Raumo,
Pojo, Lojo), utan helt finskt Eura och hydronymen Eurajoki heter Eura å
och kommunen Eurajoki heter Euraåminne. Köyliös svenska namn Kjulo
kan jämföras med Raisios och Vanajas svenska namn Reso (Resum år 1292)
respektive Vånå (Wanø år 1324). De finska respektive svenska namnformerna
uppvisar tämligen stora fonologiska skillnader, vilket ger en antydan om de
svenska ortnamnens relativt höga ålder. I Kjulo måste det tidigt ha funnits
eller skett någonting sådant som har gett anledning till ett svenskt namn på den
purfinska orten. Jag förmodar att denna anledning var mordet på (missions-)
biskop Henrik på Kjulo träsks is. I dödskvädet omnämns ”Kiulon järvi”
(ʼKjulo träskʼ) (jfr belägget Kiulo år 1392) och ”joki kovera” (ʼböjd åʼ) och
uttryckligen i den fornsvenska namnformen Kiulo (Haavio 1948: 74; Jokipii
2003: 330; SKVR 2007 s.v. Kiulo.

Det finns ett omfattande och fyndrikt gravfält på ön Kjuloholm mitt i
Kjulo träsk. Gravfältet som dateras till vikingatiden och korstågstiden är i
själva verket det fyndrikaste järnåldersgravfältet i hela Finland (Purhonen
1998: 244; Salo 2003a: 52). Detta indikerar att Kjulo socken var en central
kulturbygd på senjärnåldern (se också Heikkilä 2013b). Ett annat litet
indicium är det faktum att det senast år 1365 fanns en etablerad biskopsgård
på Kjuloholm i Kjulo (Suvanto 1987: 39, 157; Jokipii 2003: 330; DF nr 735).
Var denna gård dödskvädets Lalloila, d.v.s. Lallis forna storgård? Lalli bör
ha varit en lokal storman (ägare av en stor gård). Man kan fråga sig varför
biskopsgården låg just där om berättelserna om mordet på biskop Henrik
i Kjulo saknar all verklighetsbakgrund. Tämligen nära Kjulo ligger Pöytis
kommun (fin. Pöytyä) vars äldsta belägg Pøtha kirkio från år 1366 visar att
den fornfinska ljudövergången ey > öy redan hade skett i trakten (Lehtinen
2007: 196–197; SPNK 2007: 364). Inlånandet av Köyliö i svenskan bör därmed
vara av tidigare datum, men den östnordiska ljudövergången (au >) ey >
öy och den därpåföljande monoftongeringen öy > ö: bör redan ha skett i
låntagarspråket, annars hade Kjulo blivit **Kölo. Monoftongeringen skedde
i centrala fornsvensktalande områden på 1000-talet (Pettersson 2005: 211).
Den redan år 1292 belagda diftonglösa skriftformen Resum av socknen Raisio
ʼResoʼ pekar åt samma håll (DF nr 210). Det svenska namnet Kjulo torde
således ha uppkommit mellan åren ca 1050–1365 e.Kr.
Det finska låneoriginalet Köyliö torde i sig vara ett samiskt lånenamn
utvidgat med det finska avledningssuffixet -iO av det samiska ordet geavlis
ʼkrökʼ ursamiska ljuddräkt *kɛvlȧ (< fursa. *keklä <– IE *kwékwlos ʼhjulʼ >
bl.a. gr. kýklos –> sv. cykel) (se Salo 2000: 38; Aikio 2003: 102; Koivulehto
2007b: 249; SPNK 2007: 212–213; Aikio 2009: 259). Den fasta bosättningen
vid Kjulo träsk härstammar från början av merovingertiden (ca 550–600 e.Kr.)
(Salo 2000: 38, 2008: 14). Det finska namnet bör ha lånats från samiskan senast
vid den tiden. Om det finska namnet Köyliö inte vore ett lånenamn och direkt
gick tillbaka till förurfinskans *keklä, skulle det nu förekomma i ljuddräkten
**Keilä i stället för Köyliö (jfr eklen > eilen ʼi gårʼ).160 Det slutljudande -iö kan
dock alternativt ha uppstått genom förkortning av en ursprungligare namnform
*Köylijoki (jfr Köylypolvi som avser sammanflödet av Eura och Kjulo å och
Köylinjoki (Köylinkoski år 1469) i Orimattila (Salo 2000: 38; Waldenström
2005: 19; SPNK 2007: 277, 369; Kepsu 2012: 269; Kartplatsen)).160Ett senare
lån från samma samiska ord geavli är de nordfinska dialekternas appellativ
käylä ʼkurva, krökʼ (SSA s.v. käylä; Aikio 2009: 259). Som ytterligare bevis
på namnet Köyliös samiska härkomst kan nämnas Finlands Pöyliö-ortnamn
vilka rimmar med Köyliö och vilka har samma ljudsubstitution och i vilken
ingår urformen av det nordsamiska appellativet bievla ʼsnöfri fläck på markenʼ
(~ fin. pälvi ʼid.ʼ). Jag antar att Kjulo-ortnamnsgruppens primärnamn/basnamn,
d.v.s. det ursprungliga Kjulo, är den slingrande Kjulo å (jfr Salo 2000: 38).161
Den framlagda alternativa, tydligt svekomana etymologin som senast framlagts
av Lars Huldén (2001: 430) går ut på att ortnamnet Kjulo återgår på ett sällsynt
nordiskt (svealändskt) personnamn Kiuli som förekommer i runinskrifterna
från femte perioden (d.v.s. ca 1080–1130 e.Kr.). Att ortens finska namn Köyliö
skulle vara en sekundär bildning i förhållande till det antagna svenska namnet
är både ljudhistoriskt, bebyggelsehistoriskt och kronologiskt obefogat (SPNK
2007: 212–213; Schalin under utgivning).
Jag antar vidare att det nuvarande Kjulo träsks (fin. Köyliönjärvi)
ursprungliga namn finns bevarat i det gamla bynamnet Ehtamo som ligger
vid Kjulo träsk där Kjulo älv rinner upp. Ehtamo finns belagt fr.o.m. 1400-talet
(skrivet Ektama162 ca 1422) (Åbo domkyrkas Svartbok 1890: 301; Namnarkivet;
DF nr 1711; Kartplatsen). Är det möjligt att spåra namnet Ehtamos ursprung?
Jag tror det. Jag förmodar att det har lånats från samma ursamiska låneoriginal
som det nyländska sjönamnet Outamo, men från ett äldre språkstadium. Den
ljudhistoriska utvecklingen har varit följande: fin. Ehtamo < urfin. *E̬ ptama <–
ursa. *Ḙ̬
vtḙ̬ mā ”Framförliggande sjön” > sursa. *O̭ vDe̬mē –> fin. Outamo (två
stycken i Finland).163 Ordstammen innehåller urformen av det samiska ordet
ovda- ʼför-, framför-, föreʼ som har utvecklats från förurfinskans ord *eŋti
(> fin. ensi- ʼförstaʼ) (Sammallahti 1998: 259–260; Álgu s.v. ovdal). Suffixet
Avatar
putkonen
SuuBaltti
SuuBaltti
 
Viestit: 1764
Liittynyt: 06 Heinä 2011 17:46

Re: Köyliö

ViestiKirjoittaja Kalevanserkku » 18 Touko 2015 09:20

Mielenkiintoista!

Tuosta eklen-sanasta kyllä tulee, paitsi eilen, myös samaa tarkoittava öylön.
Kalevanserkku
Kalevanserkku
Lipevä lappilainen
Lipevä lappilainen
 
Viestit: 406
Liittynyt: 22 Helmi 2011 12:31
Paikkakunta: Pori

Re: Köyliö

ViestiKirjoittaja JakomäenNeruda » 14 Kesä 2015 01:45

Onko myös läheisellä Pöytyällä samantapainen etymologinen historia?
JakomäenNeruda
 

Re: Köyliö

ViestiKirjoittaja putkonen » 14 Kesä 2015 09:20

Heikkilä mainitsee täällä Pöytyänkin:

Tämligen nära Kjulo ligger Pöytis kommun (fin. Pöytyä) vars äldsta belägg Pøtha kirkio från år 1366 visar att den fornfinska ljudövergången ey > öy redan hade skett i trakten (Lehtinen 2007: 196–197; SPNK 2007: 364).
Avatar
putkonen
SuuBaltti
SuuBaltti
 
Viestit: 1764
Liittynyt: 06 Heinä 2011 17:46

Re: Köyliö

ViestiKirjoittaja putkonen » 14 Kesä 2015 09:38

Perttelin kotiseutuyhdistyksen kotisivulla löytyy juttua koskien Pöytyä-nimen alkuperää:

http://www.perttelinkotiseutu.net/Tekst ... _nimi.html
Avatar
putkonen
SuuBaltti
SuuBaltti
 
Viestit: 1764
Liittynyt: 06 Heinä 2011 17:46


Paluu Etymologia

Paikallaolijat

Käyttäjiä lukemassa tätä aluetta: Ei rekisteröityneitä käyttäjiä ja 14 vierailijaa