Jaska kirjoitti:pektopah kirjoitti:Jaska kirjoitti:Pektopah kirjoitti:Ainakin saagojen mukaan Jämtlannin asuttamisen aikoihin rautakaudella ruotsalaiset asuttivat osaa Helsinglannista. Lisäksi Merenkurkun seudulla oli rautakauden alussa rikas kulttuuri, joka tosin hävisi 600-luvulla.
Sitä ei yhdistetäkään ruotsalaisiin, koska ruotsalaisten leviäminen pohjoiseen on niin myöhäinen tapahtuma että sitä voidaan jo seurata historiallisistakin lähteistä. Täällä on Ruotsin historian karttoja:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Sveriges_historia
Nuo lienevät jotain historiallisiin lähteisiin pohjautuvia karttoja kiinteästä asutuksesta. Tuskin Suomen vastaavista kartoista vastaavalla ajalla kiinteä suomalaisasutus sen pohjoisempana oli. Ei se, ettei dokumentoitua tietoa ole kiinteästä asutuksesta ennen keskiaikaa ei välttämättä merkitse sitä,etteikö Lapissa ollut niin suomalaisia, norjalaisia kuin ruotsalaisiakin erä-, verotus- ja kauppamatkoillaan.
Täällä on joku kartta Suomen asutuksesta 800-1300. Pohjanlahden rannikon ja Tornionjokivarren 1000-1200 uudisasutuksen kielestäkään tuskin on varmuutta:
Öö, on siitä sellainen varmuus, että Länsi-Suomesta lähtenyt asutus oli muinaishämäläistä. Toki siellä on asustellut myös saamelaisia ja ajoittain seikkaillut skandinaaveja Norjasta.
Perämeren -ei-päätteiset saarennimet viittaavat länsiskandinaaviin eli norjaan (ey); ruotsin pohjalta ne eivät selity (ö). Ruotsalaisista ei yksinkertaisesti ole tuolla mitään merkkejä vielä toisen vuosituhannen vaihteesta.
Silloin Pohjanmaan ruotsalaisasutus ei ole keskiajalta Ruotsista, vaan Norjasta tai jo varhaisemmalta ajalta:
http://www.learning4sharing.nu/osterbot ... 69218.html
Österbottniska
Österbottniska är en sammandrag villig dom svenska dialekter som talas i Österbotten villig den finländska västkusten. I Österbotten bor ungefär 100.000 med svenska som modersmål. Av dessa har största delen en folkmål som modersmål. Av gammalt delades dialekterna in i tre områden; Pedersöre, Korsholm samt Närpes, efter dom stora socknar som fanns villig medeltiden. ännu idag märker man skillnader mellan dessa områden. Dialekterna kännetecknas av flertal gamla ord samt gammal grammatik, alltigenom tre genus (utom längst i norr) precis som i isländska, diftongerna ei, öy, öu m.fl. Som i norska samt isländska samt en bit ovanliga konsonantljud, t.ex. Dz (i Pedersöre, istället för dj- samt g-, förekommer likaså i dalmål), tonlöst l (ett mellanting mellan h, s samt l, t.ex. I ordet lill) samt förstås kakuminalt l (tjockt l, l med slag). Närpes-dialekten som likaså är mycket kraftfull än idag (2002) har å sin blad ytterligare som specialitet kv- som kommer från gamla hv-, t.ex. Kvem, kvad. Dom Österbottniska dialekterna är besläktade med norrländska dialekter. Tydliga likheter finns i t.ex. Pitemål även försåvitt vissa drag är så gamla att man ser likheter med dalmål, gutamål, jamska (jämtländska) samt norska.
http://www.bo-oscarsson.org/Austerbottn.html
Något som var för mig helt obekant var att det i Finland skulle finnas jamska! De flesta som bor i Sverige känner väl till att det finns finländare som talar svenska. Vad jag inte visste om var att de vi kallar finlandssvenskar i Österbotten hade samma språksituation som den vi har här i Jamtland! Svenska är det officiella språket, men på landsbygden talar man en urgammal dialekt. Jag fick höra den när jag var i Esse för några år sedan och hörde Håkan Backmans mor tala. Jag tyckte det lät som isländska! Senare fick jag låna en akademisk avhandling från 1891 om Gamlakarlebymålet* av Georg Hannus i Jakobstad som var vänlig nog att låta mig kopiera den.
Vari ligger likheten mellan österbottniskan och jamskan?
(Följande exempel är hämtade ur avhandlingen om Gamlakarlebymålet av K.J Hagfors*)
1) de fornnordiska diftongerna ei au och öy.
För diftongen ei har vi exemplen ein, bein, deil, reim, dreiv m fl. För diftongen au har vi exemplen maur, gauk, dauv, snau m fl. (myra, gök, döv, kal) För diftongen öy har vi exemplen röyk, blöyt, stöyt, löys.
2) österbottniskan har förkortning av orden som vi har i jamskan; lösa blir löys. Men vi har lööys med dubbelbetoning. Hur det är i österbottniskan framgår inte av uppteckningarna.
3) där svenskan har -rd som i hård, gård, bord, jord, har österbottniskan och jamskan hål, gål, bol, jol!
4) österbottniskan har samma förmjukning av k som vi har i exemplen; myttse, vatsen och nättsen!! Det gäller de östliga socknarna av Jamtland kring Revsund. I centrala jamskan och norskan uttalas de mykje, vakjen, näkkjen. (mycket, vaken, naken)
Slutligen finns det typord som är lika med jamskan, som fejen (glad), völ (vårda sig om ), frass (fres - hankatt), och så orden ströyd (= strypa, tillsnöra ngt) och köyes (tsöjes = göra försök att kräkas) som jag trodde var unika för jamskan!
Ingen kan inbilla mig att denna likhet mellan jamskan och östebottniskan skulle ha kunnat uppstå efter en svensk kolonisation på 1100-talet eller senare! Då var exempelvis diftongerna ute ur svenskan. Österbotten måste ha fått sin 'norsktalande' befolkning senast under vikingatiden, eller snarare före vikingatiden. Förmodligen redan på folkvandringstiden. Eftersom vi i de östlligaste socknarna av Jamtland, närmast Medelpad har exakt samma uttal av myttse, kan det inte vara en tillfällighet. När vi sedan finner att Medelpad (runt nuv Sundsvall) saknar norrönt språk, men det återfinns på andra sidan vattnet i Österbotten, kan förklaringen vara att den norröna befolkningen som fanns i Medelpad av någon anledning flyttat över vattnet dit.
Vi vet att den norska expansionen på folkvandringstiden sträckte sig över Jamtland helt ned ända till Sundsvallstrakten. Det finns gravfält med norska inslag där. Vad hände med den befolkningen? Jo enligt en gammal sägen skulle hunnerhövdingen Melparek intagit området, därav nuvarande landskapsnamnet Medelpad, på jamska 'Mellpar'. Ovisst om österbottningarna då redan var etablerade genom den norska expansionen, så kan vi konstatera att den norröna befolkningen mer eller mindre utraderats från Medelpad. Det visar språksituationen. Det förklarar också tomrummet i norrönt språk mellan östra Jamtland och Österbotten.